Gläds åt att min ekonomi börjar hämta sig igen.
Att starta eget företag samtidigt som sonen började förskolan och pappa dog, var ingen hit.
Hela första sorgeåret var en ständig kamp att hålla huvudet över vattenytan.
Alla dessa praktiska göromål som var tvunget att göras - bouppteckning, gå igenom hela huset och alla miljoner saker, fixa med el och telefon, säga upp diverse föreningsmedlemskap, och allt det där som var precis i början - med begravning, säga upp hans lägenhet, tömma hans lägenhet, fixa städning dit, allt allt allt. + ta hand om hans trädgård, får och katter.
Alla dessa göromål.
En son som var liten.
Som vaknade och vaknar på nätterna, ett par gånger varje natt.
Som började förskolan och drog hem allsköns förskylningsvirus.
Som bara var underbar och ändå fick stå bredvid när mamma gick in i sorgen - eller rättare sagt, sorgen gick in i mamma.
Skulden över det.
Oron i vad det gjorde med honom i kombination med vetskapen om att det inte gick att komma runt, på något sätt.
Allt det där gjorde att energin för att marknadsföra mitt företag och försöka få det att gå runt låg på minus tills för några månader sedan.
Och nu börjar det snurra riktigt bra.
Jag kan glädjas åt litet shopping ibland.
Sorgen finns här - men är inte lika invaderande. Det den gjort med mig, är dock kvar. Och kommer alltid vara kvar. Jag blir aldrig densamma igen. Och det gör ingenting.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar