Ett år av magiskt tänkande.

Idag var jag i huset, första gången efter att auktionsfirman varit där och tömt ut allt som är säljbart.
Mitt liv. Mina minnen. Det finns ingen att dela dem med längre.
De enda vittnena var sakerna.
Mammas soffa. Bokskåpet. Hennes skrivbord. Kaffeporslinet som vi aldrig använde annat än till fint. Hennes hemvävda mattor.
Så för att inte tappa bort mina minnen - så har jag hållit krampaktigt kvar i sakerna.
Och nu är de borta. Och jag är lättare. Och tom.
så länge jag höll kvar i allt - så kanske, kanske skulle de komma tillbaka.

En magisk tanke.

Plötsligt förstår jag verkligen titeln på Joan Didions bok: Ett år av magiskt tänkande.


Precis så.