Ensam hemma

Ensam hemma en måndagkväll.
 Vad gör man då?
 Bakar kladdkakemuffins och ser en mysfilm.
(Burken fick vara med på bilden för att den är fin.)

Höstbrasa

Hösten är här nu. Så ruggigt ute och fruset inne.

Vi tar emot hösten med öppna armar och tänd kamin.

Sämre kan man ha det.

Ett underverk

Bloggar väldigt litet nuförtiden. Men jag misstänker att behovet kommer att öka, eftersom vi nu snart får tillökning och jag kommer att vara hemma. Den 10/10 väntas den lille/lilla titta ut. Det känns just nu som att den håller på att fixera sig- väldig aktivitet neråt bäckenet vissa dagar. Smärtsamt är det. Hugger och ilar. Men mysigt ändå. För snart kommer vårt barn till världen. Ett barn som vi väntat länge på. Jag tror inte att man älskar sitt barn mer för att man väntat länge på det. Men jag tror, absolut, att man uppskattar graviditeten mer oavsett krämpor. För har man längtat och hoppats och blivit besviken tillräckligt länge vet man att det verkligen inte är något man kan ta för givet. Jag tror att vi alla förundras över livets mysterium. Men de flesta av oss behöver aldrig reflektera över att det inte skulle vara möjligt att få uppleva det - och det gör något med en som inte går att förstå om man inte varit där själv.

Graviditeten som sådan har gått upp och ner för mig med krämpor av olika slag. Men det har varit alldeles hanterbart - om man anpassar sig och lyssnar på sin kropp. De dagar jag kört litet för hårt och jobbat mer intensivt än vanligt - så har dagen efter mest blivit en transportsträcka från sängen till soffan, i någon slags dvala. Mitten av graviditeten var helt klart bäst ur den aspekten.
Nu har tröttheten tagit över igen. Jag är arbetslös från och med 1/9 - vilket i vanliga fall kanske skulle oroa mig. Men nu ser jag det mest som tur. För jag har pendlat till Falköping från Göteborg i mitt jobb - och det hade bara varit för mycket i nuläget. Vet inte hur jag skulle löst det - eftersom sjukkassan inte sjukskriver för en graviditet, hur som helst. Man är ju inte sjuk tycker de. (Vilket gör mig heligt förbannad. För allt handlar ju inte om att man antingen är sjuk eller frisk. Människan är väl för sjutton inte så svartvit ändå? Att förebygga och undvika stress är ju en viktig del i en graviditet - både bra för mamman och för barnet. Men förebyggande vård existerar inte i myndighetsutövningen. Utan har man en normal graviditet, så blir man inte sjukskriven - även om man har 5 timmars restid/ dag - de dagar jag åkte både fram och tillbaka samma dag.) Men det är ju ingen idé att hetsa upp sig över detta nu. Utan glädjas åt det lilla underverket som sparkas i min mage! Allt annat är ju i slutändan betydelselöst.

Vårbruket är igång!

Det är vår på gång. Fast idag har det varit riktigt ruggigt. Men våren är i antågande och helgen skall bli riktigt fin. Vi har satt ihop en otroligt vacker odlingsbädd från Hasselfors garden. I värmebehandlat trä - ekologiskt. (Så ekologiskt det nu blir med fabriksproducerat.) Den skall vi sätta, tillsammans med två till, på sydsidan och odla grönsaker och blommor i. För tillfället har jag förodlingar i ett av våra smårum. Dagsljuslampor och femton grader får de små liven. Enligt konstens alla regler. Det är så man skall göra för att plantorna skall bli små och kompakta istället för långa och rangliga. Men jag vet inte jag... tycker nog att de är rätt rangliga ändå. Men vem vet - det kunde antagligen varit värre. Hur som helst. De plantor jag hittills dragit upp är tre sorters tomater . Ca 20 plantor. Vi kommer garanterat ha tomater en masse i sommar. Sedan är det bara blommor för hela slanten. (Rosenskära, höstvädd, astrar.) Övriga grönsaker sår jag på friland i månadsskiftet april-maj. Detta är en av de absolut bästa sakerna med att bo i hus: egen trädgård. Förutom att man kan väsnas hur mycket man vill och grilla utan att störa någon med oset.

Snöbrak och en ovanlig vintergäst.

Inatt har snön formligen brakat ner från taket. Då är våren nära... Jag längtar så jag kan bli tokig. Nu när jag jobbar 50% så finns det ju tid att börja med vår trädgård. Så mycket jag vill göra i år - och så är det fullkomlig snöinvasion fortfarande. Irriterande! Men men, jag har faktiskt börjat redan. Med vårsådd. Har för närvarande sått: silvermartorn, limetobak, 3 sorters tomater, jättevallmo och vanlig vallmo (en laxrosa variant), rosenskära. Och mer frön har jag - men de får vänta tills man kan så på friland. Men vårkänslor får man. Och pelargonerna har vi börjat ta in. Också underbart. En mysig sak med vintern har ändå varit alla fåglar och andra djur som kommit på besök. På kvällarna kommer två harar och hälsar på - och mumsar på fågelfrö :)

Bilden är tagen från vårt matbordsfönster. Haren har satt sig ner och kikat in till oss. Ni ser den lilla runda avtrycket mellan de två långa från baktassarna? ... svansen :)

Mat till fåglarna.

När jag varit ledig ett tag - (3 veckor) - märker jag att blogglusten kommer tillbaka. Kanske är det så att mitt behov av att känna mig delaktig i samhället blir stillat i vardagen - men nu blir bloggandet ett annat sätt att ha mitt fönster ut mot världen.

Vi har fortfarande ingen TV - men lider inte för det. Vi ser väl valda program på SVT play och pysslar härhemma. Just nu är det uteprojekt på gång. Hur få hit fler fåglar som vill äta? Det är så tillfredsställande att titta på dem från vårt matbordsfönster. Småfåglarna har talgbollar och solrosfrön. Men de andra fåglarna då? Koltrasten - som inte kan skala solrosfrön. Jag skall skotta bort litet snö från berget på baksidan och lägga ut frön där så får vi se om koltrastfrun som varit här och rekognoserat blir nöjd och kommer tillbaka. Och var finns domherrarna nuförtiden? Jag har inte sett en enda i år. Kanske om vi lägger ut äpplen.

Inflyttade

Huset är klart. Vi är inflyttade. Allting känns helt perfekt med huset, det kunde inte blivit bättre. Enda minuset i glädjebägaren är att telia är riktigt sega. 11/12 skulle telefonen har kommit igång- och bredbandet åtta arbetsdagar efter det. Saker har strulat och bredbandet + tvn kommer nu 11/1. Så trist vid jul och nyårshelgen. Men å andra sidan har vi packat upp ca 80 flyttlådor, monterat bokhyllor och sett film på DVD. Så det har blivit riktigt bra ändå. Nu kommer det inte att hända så mycket mer på bloggen... tror jag. Har alltid varit litet kluven till att lägga ut det privata på internet. Det blir litet märkligt när vilt främmande människor får veta hur mitt badrum ser ut, typ. Men jag älskar ju att läsa sådana bloggar - så litet dubbelmoral får jag nog stå för ;)

Ha det gott! Får se om vi gör något mer inlägg ibland - orsa kompani lovar ingenting bestämt.