Bloggar väldigt litet nuförtiden. Men jag misstänker att behovet kommer att öka, eftersom vi nu snart får tillökning och jag kommer att vara hemma. Den 10/10 väntas den lille/lilla titta ut. Det känns just nu som att den håller på att fixera sig- väldig aktivitet neråt bäckenet vissa dagar. Smärtsamt är det. Hugger och ilar. Men mysigt ändå. För snart kommer vårt barn till världen. Ett barn som vi väntat länge på. Jag tror inte att man älskar sitt barn mer för att man väntat länge på det. Men jag tror, absolut, att man uppskattar graviditeten mer oavsett krämpor. För har man längtat och hoppats och blivit besviken tillräckligt länge vet man att det verkligen inte är något man kan ta för givet. Jag tror att vi alla förundras över livets mysterium. Men de flesta av oss behöver aldrig reflektera över att det inte skulle vara möjligt att få uppleva det - och det gör något med en som inte går att förstå om man inte varit där själv.
Graviditeten som sådan har gått upp och ner för mig med krämpor av olika slag. Men det har varit alldeles hanterbart - om man anpassar sig och lyssnar på sin kropp. De dagar jag kört litet för hårt och jobbat mer intensivt än vanligt - så har dagen efter mest blivit en transportsträcka från sängen till soffan, i någon slags dvala. Mitten av graviditeten var helt klart bäst ur den aspekten.
Nu har tröttheten tagit över igen. Jag är arbetslös från och med 1/9 - vilket i vanliga fall kanske skulle oroa mig. Men nu ser jag det mest som tur. För jag har pendlat till Falköping från Göteborg i mitt jobb - och det hade bara varit för mycket i nuläget. Vet inte hur jag skulle löst det - eftersom sjukkassan inte sjukskriver för en graviditet, hur som helst. Man är ju inte sjuk tycker de. (Vilket gör mig heligt förbannad. För allt handlar ju inte om att man antingen är sjuk eller frisk. Människan är väl för sjutton inte så svartvit ändå? Att förebygga och undvika stress är ju en viktig del i en graviditet - både bra för mamman och för barnet. Men förebyggande vård existerar inte i myndighetsutövningen. Utan har man en normal graviditet, så blir man inte sjukskriven - även om man har 5 timmars restid/ dag - de dagar jag åkte både fram och tillbaka samma dag.) Men det är ju ingen idé att hetsa upp sig över detta nu. Utan glädjas åt det lilla underverket som sparkas i min mage! Allt annat är ju i slutändan betydelselöst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar