Glitterliner

Har bestämt mig för att testa glitterliner till jul. Det är ju festligt med glitter  - men kan också bli litet tacky om man inte behärskar det. Det gör inte jag. Men till jul kan man tillåta sig att gå loss på både det ena och det andra. Så glitterliner får det bli. Har svårt att bestämma mig för vilken färg jag ska välja. Silver eller Guld? Detta upptar just nu min tankeverksamhet. Antar att jag ska ha röda läppar, i övrigt diskret ögonmake - eventuellt med lösögonfransar... Tror nog att guld blir bäst.

Nyx eller MUS är frågan...

59 snabba

1. Hur gammal är du om fem år? Vill inte tänka på det just nu.


2. Vem var den sista du träffade? Min familj

3. Hur lång är du? 164

4. Vilken var den senaste film du sett? "Vänner för livet" - skitbra för övrigt.

5. Vem ringde du senast? Sambon.

6. Hur löd ditt senaste sms och till vem? Till sambon. Minns ej vad jag skrev. Ju, "Slut på blöjor", tror jag.

7. Vad är dagens planer? Julklappsshopping.

8. Föredrar du att ringa eller skicka sms? Båda, beroende på vad jag gör

9. Är dina föräldrar gifta, sambos eller skilda? Mamma är död.

10. När såg du senast din mamma? 23/12 1995



11. Vilken ögonfärg har du? Bruna.
12. När vaknade du idag? Varit vaken till och från hela natten.

13. Har du någon gång hittat en katt? Ja. Den bodde hos oss ett tag.

14. Vilken är din favoritplats? Hemma.

15. Vilken plats föredrar du minst? En alltför full buss.

16. Var tror du att du befinner dig om tio år? I vårt hem med familjen. Driver egen firma.
17. Vad skrämde dig som barn? Krig.

18. Vem fick dig att skratta senast? Sonen.

19. Är du för ung för att äga vinylskivor? Nope.

20. Har du stationär eller bärbar dator? Bärbar



21. Sover du med eller utan kläder på dig? Med. Just nu.

22. Hur många kuddar har du i sängen? 3.

23. Hur många landskap har du bott i? Ett.

24. Har du någon gång spytt på fyllan? Ja. Himla otrevligt.

25. Föredrar du skor, strumpor eller barfota? Strumpor. Raggsockar närmare bestämt.

26. Är du social? Ganska.

27. Vilken är din favoritglass? Italiensk Choklad - Lejonet och björnen.

28. Vad skulle du göra om du vann en miljon? Betala av CSN- lånen. och litet av huslånet - sedan resa för resten. Eller kanske göra om trädgården.

29. Tycker du om kinamat? Jodå

30. Tycker du om kaffe? Ja, med mycket mjölk så.



31. Vad dricker du till frukost? Kaffe eller the. Alltid juice.

32. Sover du på någon särskild sida? Helst högra sidan.

33. Kan du spela poker? Ja

34. Tycker du om att mysa? Vem gör inte det???

35. Är du en beroendemänniska? Nej. Tycker jag inte.

36. Känner du någon med samma födelsedag som din? Ja

37. Vill du ha barn? Har ju en fantastisk son. Men gärna ett syskon, om livet vill så.

38. Kan du några andra språk än svenska? Engelska, franska och litet italienska. Läst grekiska och latin också.

39. Har du någonsin åkt ambulans? Nej.

40. Föredrar du havet eller en pool? HAVET!!!



41. Vad spenderar du helst pengar på? Makeup, hudvård + saker till sonen.

42. Äger du dyra smycken? Nej.
43. Har du någon gång testat narkotika? Usch nej.

44. Vad var det senaste du stoppade i munnen? Pepparkaka.

45. Vem är den roligaste människan du känner? Sambon är rätt rolig, när han sätter den sidan till ;-)

46. Välj ett ärr på din kropp? på insidan höger underarm.

47. Vad har du för ringsignal? Minns inte. Har den på ljudlöst nästan jämt just nu.

48. Har du kvar klädesplagg sen du var liten? Ja. En hel del faktiskt.

49. Flirtar du mycket? Nej.

50. Vart togs din profilbild för din blogg? Har ingen profilbild.



51. Kan du byta olja på bilen? Nej.

52. Har du fått fortkörningsböter? Nej

53. Vilken var den senaste bok du läste? "Så överlever du ditt första år som mamma"

54. Läser du dagstidningen? Ja. Då ochdå.

55. Prenumererar du på någon veckotidning? Nej. Men Vi föräldrar, Allt om trädgård och Trädgård.
56. Dansar du i bilen? Hur då?

57. Vilken radiostation lyssnade du på senast? P4

58. Vad var det senaste du krafsade ner på ett papper? minns inte.

59. När var du i kyrkan senast? För några månader sedan, var vi inne i Domkyrkan för att se hur den ser ut invändigt. Var så längesedan.

Fredag

För första gången i världshistorien tittar jag inte på Idolfinalen. Har inte alls lust. Idol har tappat sin charm tycker jag. Det är så få av vinnarna som faktiskt kommer vidare sedan. Agnes är väl den det gått allra bäst för. Och Amanda är ju verkligen en artist av klass. Läste en spalt i GP där någon tyckte att Idol bygger upp en stämning som ger sken av att plocka fram riktiga artister - men att de allra flesta som är med är medelmåttiga. Jag är benägen att hålla med. I år har jag i o f sig hört Jay - och han är ju en sångare - men inte någon artist. Hur som helst. Ikväll blir det Nobelmiddag härhemma. Middagen bestod av färdigpizza och festligt kranvatten. Liten hade den goda smaken att sova tills mamma ätit klart. Skönt! Men sova hanns inte med. Nu sover han i knät, på amningskudden.

Måndag

Redan 6e december. Hur fort går tiden? Tiden från förlossningen fram tills nu känns som ett enda töcken. Allt går i ett och kretsar kring amning och blöjbyten. Men det finns litet egoutrymme för mami oxå. Surfar runt på smink- och modebloggar soim aldrig förr :-). Några favoriter syns här till höger. Ska nu bege mig ut i cyberspace för att leta efter ett stort halsband till jul. Har fått en jättefin amningsklänning av J. Så ett fint halsband är allt som saknas för en feststass i jul.

Bild: Polarn och pyret

En mammas natt

Kanske kanske, har liten börjat få en rytm i sin lilla kropp. Visserligen har han alltid varvat ner på kväll och natt. Tydligen något man skall vara riktigt tacksam för enligt BVC-sköterskan. Och det är vi. Men nu sista tre (!) dagarna så har han vaknat och vill ha mat klockan sex på morgonen. Jippiiie! Så skönt om han så sakterliga börjar hitta rytmen och kanske så småningom inte vill äta riktigt lika ofta som tidigare. För han äter ju fortfarande 3-4 ggr mellan 00.00 och 06.00. Inatt var det 00.30, 03.00. Sedan gick vi och bytte blöja. Så litet mat till för att han skulle komma ner i varv och hitta paltkoman igen. Då bajsade den lille marodören. Byta blöja. Försöka amma litet till. Bajsade igen. Ny blöja. Och så var det dags att äta igen. Åt. Somnade. "Men åt han inte litet väl litet innan han somnade. Kommer han verkligen att sova någon längre stund på det...?" Och mycket riktigt. Kanske tjugo minuter senare vaknade Lille Diktatorn och ville ha mera mat. Söva honom inför att sova i spjälsängen. Lade honom där en liten kortis.  Suck! Vilken natt. Så vaknade han vid 06.00 - och konstigt nog var hans mamma riktigt pigg efter kanske tjugo minuters sömn från 03.00. Så det blev frukost och en morgonbrasa i det kalla (21 grader) vardagsrummet. Nu har vi kommit upp i 23 grader som är mammas bekvämlighetstemperatur. Lyssnat på hans skiva med så fina texter. Lyssna på det här:

När du räcker dina armar mot mig,
vill jag alltid vara hos dig.
Du är så fin, du är så fin.
och jag tycker om dig.


När du ser med dina ögon på mig,
vill jag alltid vara hos dig.
Du är så fin, du är så fin.
och jag tycker om dig.


När du säger mamma till mig,
vill jag alltid vara hos dig.

Du är så fin, du är så fin.
och jag tycker om dig.

.... Och så somnade han och sover på mammas bröst. Sååå mysigt!

Förlossningen

Tänk att vi gjorde det. Tänk att han är här nu! Det var ungefär som jag tänkt mig - fast häftigare, bättre och jobbigare. En längre förlossning än önskat blev det. Aktiv förlossning i sisådär 23 timmar. Varav vi var på sjukhuset i ca 20. Vi hade en Doula med - tack gode gud för henne! Det gjorde att jag kände mig trygg hela vägen - oavsett att personalen avlöste varandra. Vi hann avverka tre barnmorskor - eller var det fyra...? Att mitt i en så omvälvande sak som att få sitt första barn vara tvungen att bekanta sig med nya människor är ju helt koko! Hur kan sjukvården funka på det viset?!?!?!?! För mig handlade ALLT om att jag skulle känna mig trygg - vilket det ju inte alls är säkert att man gör med en barnmorska man aldrig för har träffat. Om jag hade blivit rädd så hade det nog blivit än jobbigare är en kvalificerad gissning. Men tack vare att vi hade en person som fanns med oss hela vägen så kunde vi slappna av.

Det är många som frågat vad det innebär med en Doula - och av de som vet litet grand är det en del som är väldigt tveksamma eftersom de menar att de inte vill ha en främmande person med i rummet när de föder. Kanske kan jag tacka mina år av sångerskedrömmar att jag inte såg  något hindrande i att ha med någon mer i rummet... Man är ju litet van vid publik liksom ;-) Men faktiskt så är ju barnmorskan mer "främmande" än Doulan som man ju ändå har träffat några gånger innan. Därav kan man ju också bestämma sig för om man gillar personen ifråga eller inte - och om man vill ha med henne under förlossningen eller inte. Jag gillade vår Doula som jag upplevde som känslosam och osentimental samtidigt - hur man nu får ihop det :-) Rätt för mig.
(För dem som undrar vad en Doula är; min förklaring någon som själv fött barn och som är utbildad på förlossning. Som finns där som ett stöd och en guide igenom förlossningen. Som påminner en om att slappna av och våga föda sitt barn, när man tappar bort sig bland alla värkar, dropp, undersökningar som ska göras, tankar som kommer mm.)

Så. Efter alla värkar och viss dramatik på slutet så sitter jag nu här med en liten fantastisk son. Tänk att just VI fick den finaste bebin i hela världen ;-) Sicken tur!

Morgonmys

Sonen nymatad. Morgonbrasan utbrunnen. Mamman utvilad (!!!). Detta tack vare en exemplarisk liten kille som har den goda smaken att lätt somna om mellan nattmålen. Det har han från sin mor ;-) (Sova är en av mina stora talanger).
Planen idag blir nog att försöka sy ihop hans kofta som jag stickat klart!!! Den är stl "tre månader", så jag hoppas jag hinner få klart den i tid. Var så optimistisk innan han anlände, och väntade med att sticka klart sista ärmen, för jag tappade inspirationen litet grand men tänkte att "det hinner jag ju få klart när Grodan har anlänt" - inte visste jag att det är så intensivt med små, små människor. Men nu har jag äntligen stickat klart. Yaay!

Föräldraskapsfunderingar

Vår son anlände för några veckor sedan. 18/10 närmare bestämt. Sedan dess är livet upp-och-ner. Att bli förälder är så mysigt samtidigt som det är en smärre chock. Gick inte att föreställa sig hur intensivt det är. Är jag ensam hemma med honom får jag vara glad om jag hinner öppna posten. Oftast blir det inte av förrän till kvällen när hans pappa kommer hem. Sova.... sova, sova, sova. Åh den som fick göra det. Så länge som kroppen ville. Det hade varit fullkomligt underbart! Men det kommer ju så småningom. Undrar hur länge det kommer att dröja innan han sover natten igenom. Eller bara vill upp och äta en gång. Just nu är det ca 3-4 gånger/natt han vill äta. Pust! Men mysigt är det ju :-) Men kanske ännu mysigare om man inte satt och halvsov över honom när han äter... ;-)

Vad man kan fördriva tiden med i v 41.

Suck. Ingen bebis i sikte. Men den är kännbar :-) Verkar trivas bra därinne. Man får ändå känna tillförsikt och tillit till sitt barn, och dess förmåga att själv bestämma när det är dags.

Idag ska jag försöka organisera bokhyllorna i kontoret. Det råder ett smärre kaos - med jobbgrejer över hela golvet. Eller åtminstone halva.
Sen hoppas jag att det finns svagdricka i affären - så kan vi sätta glögg att ha lagom till advent.
Men först: ut på altanen och sopa och göra fint åt oss och alla fåglarna. (Vi har redan börjat mata dem. Det är smockfullt med småfågel hela dagarna nu.)

Två Dagars Dunderglögg (några flaskor)

5 liter svagdricka

5 skivade råa potatisar

1 paket bakjäst, 50 g

1 påse nejlikor

1 påse kardemummakärnor

1 bit färsk ingefära (ca 5 cm)

1 kanelstång

1-2 paket russin (2 pkt, 500 g)

2,5 kilo socker

Blanda allt i en tiolitershink, täck med plastfolie som du gör små hål i – och låt brygden stå i lugn och ro i rumstemperatur, minst tre veckor, gärna sex. Tappa upp på väl rengjorda flaskor med hjälp av en hävert. Var noga med att inte få med bottensatsen. Värm och njut.

Väskjakt

Jag drömmer om en ny väska. En riktig i skinn. Som håller resten av livet.

 Den kostar.

Men idag hittade jag ett alternativ. En dansk, i tjockt kolafärgat skinn. Kostar mindre än hälften av Bayswatern.

Hur som helst. I väntan på en tid i livet när jag kan ha råd med min drömväska - (en av dem),  har jag beställt en från HM. Den är också fin. Och kostar inte en tiondel av Bayswatern.

Trött nu

Är i v 40 och helt sjukt trött. Trött på att vara stor och åbäkig. Trött på att inte kunna nå mina fötter utan att stå upp och på ett ben och lägga andra foten på knäet - en smärre akrobatisk övning som faktiskt funkar. Trött på att vänta på att få veta vem det är som bor i min mage. Trött på alla kommentarer från alla människor runtomkring - hur välvilliga de än är. Verkligen trött på att vissa anser sig behöva informera en om att förlossningen kommer att göra ont - och HUR ont det kommer att göra, likaväl som att tala om för mig - när jag säger att jag är så jäkla trött -att jag kommer vara trött sedan också när jag ammar dygnet runt. Men hallå! Jag är inte en idiot. Jag fattar faktiskt att det kommer göra ont -och att man ibland kan vara jäkligt trött av att amma. (som ju också om man har otur kan göra ont.)
Det är som att vissa människor har behov av att ta bort den glädjen och förväntan som jag känner. Kanske är det provocerande att jag njutit oerhört av min graviditet. (Ja, fram tills nu då ;-) ) Kan det måhända ingjuta skuldkänslor om man själv inte njutit lika mycket - så att man måste bli en "missionär från verkligheten"? Har inte den blekaste. Men en sak vet jag. Efter att ha hört en miljard olika förlossningsberättelser har jag insett att det finns inte två kvinnor som upplevt det på samma sätt. Det finns vissa som haft jävulusiska förlossningar medan vissa har beskrivit förlossningsupplevelser som varit helt fantastiskt häftiga. (Det är för övrigt inte från de två kategorierna som de där personerna som haft det där informationskallet, som jag stör mig på, kommit.) Vissa har velat göra om det - även om de inte vill ha fler barn, eftersom själva födslogrejen var så häftig. Sen finns det de som ligger däremellan. Normal förlossning -vad nu det är.
Det som skiljer åt är kanske hur man hanterar upplevelsen i sig - och det kanske inte behöver ha så mycket med smärtan i sig att göra som med hur man hanterar obehag och stressfyllda situationer överlag... eller? Återkommer när jag varit med om det själv.

Var och en har sitt

Tittade på sommarpratarna. Så fantastiskt fint program. Tomas Sjödin, som förlorat två söner, sade något som jag ofta tänkt på. "Var och en har sitt". Oavsett att han då upplevt det värsta man kan tänka sig - så fanns hans respekt för andras liv och lidande där. Det är stort! När man drabbas av lidande kan man bli egoistisk i sin smärta och sin sorg. "Vad har du för rätt att sörja. Titta på mig, vad jag har varit med om." - ungefär. Likaväl som att man kan avundas andra deras lycka och tycka att den är ett hån emot en själv. Inte tycka att andra har rätt till sitt, utan att alla runtomkring skall stanna upp med sina liv, för ens egen skull.
Men då riskerar man ju att fastna i bitterheten. Inte kunna gå vidare. Kanske är det ett skydd - mot smärtan. För om andra har sitt - så måste ju jag också äga min smärta och min sorg. Det finns ingen annan som kan bära den. Finns inga vägar runt det. "Jag är fullkomligt ensam om just mitt lidande" är en riktigt, riktigt tung insikt. Och det finns ingen logik i varför man drabbas. Det bara är en del av livet - för alla. Skrämmande kanske men befriande också, tror jag. När man accepterat. Då kan man sluta stånga sig blodig emot livet -och leva livet istället.

Den stora tröttheten

Inatt var en kass natt - ur sömnhänseende. Gick och lade mig - antagligen för tätt inpå middagen. En vild bebis i magen som trycker upp sig mot revbenen (busunge!), halsbränna, oro för bebis - en oro som jag inser kommer att vara resten av livet som späddes på av att vi lyssnade på Karlavagnen. Programmet igår handlade om sorg - och så många som ringde in hade förlorat ett barn. INTE vad man ska lyssna på när man är höggravid. Till slut gav jag upp och gick upp och såg på TV tillsammans med glass och chokladsås. Idag är jag nästan medvetslös av trötthet.

Lång dag

Började dagen med barnmorskebesök. Alla kontroller och värden OK. Skönt. Sedan lunkade jag sakta till en pressbyrå och tog en välbehövlig kexchoklad - så att jag skulle orka ta mig till en restaurang för att äta lunch ;-) Sedan var jag redo för litet trevlig shopping. Ett läppstift, skor, en tröja och en scarf blev det. Skatteåterbäring är inte så dumt! Sedan bussen hem och tillbaks till stan igen på kvällen för föräldrautbildning. Nu är jag helt slut!

Lördag

Väldigt konstigt väder idag. Ösregn. Litet sol. Ösregn. Litet sol. Ösregn..... etc.
Planen var att åka in till stan och strosa litet. Men vet inte riktigt vad vi står ut med vädermässigt.... Misstänker att det inte kommer att komma så många fler tillfällen för att gå på stan inom den närmsta tiden. Om inte för något annat så för att jag inte orkar gå så mycket nu. Fast det är olika olika dagar. Igår kändes det som att jag hade en enda lång sammandragning hela dagen. (Barnmorskan påstod att sammandragningarna nu bara varar små korta stunder. Jag tror hon ljuger! ;-) ) Í förrgår hade jag världens energi hela dagen, fast jag sovit kasst.
Bebis sparkar och rumlar runt därinne, och borrar sig neråt känner jag. Men hoppas att den inte kommer riktigt än. Får gärna vänta ett par veckor till - men inte fem! (Tänk om den inte behagar komma ut förrän i v. 42!, jag bävar.)

Ensam hemma

Ensam hemma en måndagkväll.
 Vad gör man då?
 Bakar kladdkakemuffins och ser en mysfilm.
(Burken fick vara med på bilden för att den är fin.)

Höstbrasa

Hösten är här nu. Så ruggigt ute och fruset inne.

Vi tar emot hösten med öppna armar och tänd kamin.

Sämre kan man ha det.

Ett underverk

Bloggar väldigt litet nuförtiden. Men jag misstänker att behovet kommer att öka, eftersom vi nu snart får tillökning och jag kommer att vara hemma. Den 10/10 väntas den lille/lilla titta ut. Det känns just nu som att den håller på att fixera sig- väldig aktivitet neråt bäckenet vissa dagar. Smärtsamt är det. Hugger och ilar. Men mysigt ändå. För snart kommer vårt barn till världen. Ett barn som vi väntat länge på. Jag tror inte att man älskar sitt barn mer för att man väntat länge på det. Men jag tror, absolut, att man uppskattar graviditeten mer oavsett krämpor. För har man längtat och hoppats och blivit besviken tillräckligt länge vet man att det verkligen inte är något man kan ta för givet. Jag tror att vi alla förundras över livets mysterium. Men de flesta av oss behöver aldrig reflektera över att det inte skulle vara möjligt att få uppleva det - och det gör något med en som inte går att förstå om man inte varit där själv.

Graviditeten som sådan har gått upp och ner för mig med krämpor av olika slag. Men det har varit alldeles hanterbart - om man anpassar sig och lyssnar på sin kropp. De dagar jag kört litet för hårt och jobbat mer intensivt än vanligt - så har dagen efter mest blivit en transportsträcka från sängen till soffan, i någon slags dvala. Mitten av graviditeten var helt klart bäst ur den aspekten.
Nu har tröttheten tagit över igen. Jag är arbetslös från och med 1/9 - vilket i vanliga fall kanske skulle oroa mig. Men nu ser jag det mest som tur. För jag har pendlat till Falköping från Göteborg i mitt jobb - och det hade bara varit för mycket i nuläget. Vet inte hur jag skulle löst det - eftersom sjukkassan inte sjukskriver för en graviditet, hur som helst. Man är ju inte sjuk tycker de. (Vilket gör mig heligt förbannad. För allt handlar ju inte om att man antingen är sjuk eller frisk. Människan är väl för sjutton inte så svartvit ändå? Att förebygga och undvika stress är ju en viktig del i en graviditet - både bra för mamman och för barnet. Men förebyggande vård existerar inte i myndighetsutövningen. Utan har man en normal graviditet, så blir man inte sjukskriven - även om man har 5 timmars restid/ dag - de dagar jag åkte både fram och tillbaka samma dag.) Men det är ju ingen idé att hetsa upp sig över detta nu. Utan glädjas åt det lilla underverket som sparkas i min mage! Allt annat är ju i slutändan betydelselöst.

Vårbruket är igång!

Det är vår på gång. Fast idag har det varit riktigt ruggigt. Men våren är i antågande och helgen skall bli riktigt fin. Vi har satt ihop en otroligt vacker odlingsbädd från Hasselfors garden. I värmebehandlat trä - ekologiskt. (Så ekologiskt det nu blir med fabriksproducerat.) Den skall vi sätta, tillsammans med två till, på sydsidan och odla grönsaker och blommor i. För tillfället har jag förodlingar i ett av våra smårum. Dagsljuslampor och femton grader får de små liven. Enligt konstens alla regler. Det är så man skall göra för att plantorna skall bli små och kompakta istället för långa och rangliga. Men jag vet inte jag... tycker nog att de är rätt rangliga ändå. Men vem vet - det kunde antagligen varit värre. Hur som helst. De plantor jag hittills dragit upp är tre sorters tomater . Ca 20 plantor. Vi kommer garanterat ha tomater en masse i sommar. Sedan är det bara blommor för hela slanten. (Rosenskära, höstvädd, astrar.) Övriga grönsaker sår jag på friland i månadsskiftet april-maj. Detta är en av de absolut bästa sakerna med att bo i hus: egen trädgård. Förutom att man kan väsnas hur mycket man vill och grilla utan att störa någon med oset.

Snöbrak och en ovanlig vintergäst.

Inatt har snön formligen brakat ner från taket. Då är våren nära... Jag längtar så jag kan bli tokig. Nu när jag jobbar 50% så finns det ju tid att börja med vår trädgård. Så mycket jag vill göra i år - och så är det fullkomlig snöinvasion fortfarande. Irriterande! Men men, jag har faktiskt börjat redan. Med vårsådd. Har för närvarande sått: silvermartorn, limetobak, 3 sorters tomater, jättevallmo och vanlig vallmo (en laxrosa variant), rosenskära. Och mer frön har jag - men de får vänta tills man kan så på friland. Men vårkänslor får man. Och pelargonerna har vi börjat ta in. Också underbart. En mysig sak med vintern har ändå varit alla fåglar och andra djur som kommit på besök. På kvällarna kommer två harar och hälsar på - och mumsar på fågelfrö :)

Bilden är tagen från vårt matbordsfönster. Haren har satt sig ner och kikat in till oss. Ni ser den lilla runda avtrycket mellan de två långa från baktassarna? ... svansen :)

Mat till fåglarna.

När jag varit ledig ett tag - (3 veckor) - märker jag att blogglusten kommer tillbaka. Kanske är det så att mitt behov av att känna mig delaktig i samhället blir stillat i vardagen - men nu blir bloggandet ett annat sätt att ha mitt fönster ut mot världen.

Vi har fortfarande ingen TV - men lider inte för det. Vi ser väl valda program på SVT play och pysslar härhemma. Just nu är det uteprojekt på gång. Hur få hit fler fåglar som vill äta? Det är så tillfredsställande att titta på dem från vårt matbordsfönster. Småfåglarna har talgbollar och solrosfrön. Men de andra fåglarna då? Koltrasten - som inte kan skala solrosfrön. Jag skall skotta bort litet snö från berget på baksidan och lägga ut frön där så får vi se om koltrastfrun som varit här och rekognoserat blir nöjd och kommer tillbaka. Och var finns domherrarna nuförtiden? Jag har inte sett en enda i år. Kanske om vi lägger ut äpplen.

Inflyttade

Huset är klart. Vi är inflyttade. Allting känns helt perfekt med huset, det kunde inte blivit bättre. Enda minuset i glädjebägaren är att telia är riktigt sega. 11/12 skulle telefonen har kommit igång- och bredbandet åtta arbetsdagar efter det. Saker har strulat och bredbandet + tvn kommer nu 11/1. Så trist vid jul och nyårshelgen. Men å andra sidan har vi packat upp ca 80 flyttlådor, monterat bokhyllor och sett film på DVD. Så det har blivit riktigt bra ändå. Nu kommer det inte att hända så mycket mer på bloggen... tror jag. Har alltid varit litet kluven till att lägga ut det privata på internet. Det blir litet märkligt när vilt främmande människor får veta hur mitt badrum ser ut, typ. Men jag älskar ju att läsa sådana bloggar - så litet dubbelmoral får jag nog stå för ;)

Ha det gott! Får se om vi gör något mer inlägg ibland - orsa kompani lovar ingenting bestämt.