Jag läste ett inlägg hus TuvaMinnaLinn och tänkte först kommentera. Sedan insåg jag att det blev ett eget blogginlägg istället.
Tänker på det där med självhushållning. Jag växte upp litet så.
Med jordkällare som fylldes med potatis och rotsaker som räckte i princip hela vintern. Ärtor i frysen. Hönor som värpte ägg och som slaktades ibland. Och pappa som högg ved för ett helt år.
Han körde en jordfräs från hedenhös, harvade med harv han drog själv, och en stor vält. Sedan sådde han havre - som han, när den var klar, slådde av med lie och tröskade.
Slog hö med lie så fåren hade för hela vintern.
Det är nu, som vuxen, som jag förstått att det är en, ibland litet romantiserad, dröm för många. Det är litet konstigt att se på sin barndom utifrån på det sättet. Otroligt mycket jobb måste det varit. Han var ute jämt och grejade med än det ena än det andra. För att han tyckte det var roligt.
Och nu bor vi här.
Där han levde hela sitt liv.
Och för några månader slog det mig. Något så självklart att man inte tänker på det.
Han är jorden jag går på.
Fint! <3
SvaraRadera