Godmorgon

Halv sex hör jag rösten: Mmmm Mmmmm Mmmmm - med en uppåtgående uppfordrande ton.
Jag låtsas först att jag inte hör. Att rösten ska tystna så att jag kan glida tillbaks in i sömnen.
Men det händer inte. Jag väntar litet till.
Så säger en mörkare röst på min andra sida: Testa att ge honom litet mat.
(Den mörka rösten har full tilltro till mina brösts magiska förmåga att tysta de mest envisa, morgonpigga gnäll.)
OK. Jag testar. Hoppas att jag ska se de där vackra ögonen stängas ju fullare magen blir. Somna i paltkoma. Men allt som händer är att han tittar glatt på mig, och när jag lägger mig ner igen efter att ha gett honom en del av det han vill ha, fortsätter han att gnälla.
Bara att kämpa sig upp. Pappan gick upp igår morse, så det enda rättvisa är att jag går upp idag.
Nu sitter jag här med mitt te. Han ligger i babygymmet och snurrar omkring, väntande på att snart kunna krypa. Lycklig varje gång jag tittar dit och pratar med honom. Lyckan smittar.
Godmorgon världen!