Stolen med stort S

För två år sedan hade jag en dansk matupplevelse som gått till historien som den bästa middagen någonsin. Eller ja, "till historien" kanske ger intryck av enorm självupptagenhet, så jag lägger till "min". Den gick till min historie som min bästa matupplevelse någonsin.
Sällskap: Min andra hälft, hans syster med sambo och min svärmor som fyllde 60. Det sistnämnda var anledningen till hela resan.
Plats: Customhouse i Köpenhamn. Vi åt på deras italienska avdelning, Bacino.
Meny: avsmakningsmeny.
Vin: utvalda viner till.
Tyvärr minns jag inte vad vi åt eller vad vinerna hette. Glasen var för övrigt underbara att dricka ur och fanns på varenda dansk restaurang, fik, pub, U name it. Inte dyra men i stort sett okrossbara fick vi förklarat för oss. Därav restaurangernas vurm för detta glas. Vi köpte med oss ett par stycken för att återskapa det danska drickandets njutning. 
Kvällen började med att vi kom till restaurangen som ligger vid vattnet i Köpenhamn. Sol och värme gjorde att vi gärna satt utanför och tog ett glas champagne först - för att skåla för svärmodern. Så småningom sökte vi oss in i restaurangen. Ett stort runt bord var menat åt oss. Där slog vi oss ner och... OH MY GOD vilken SKÖN STOL!!! Bara det gjorde att man tappade andan en liten sekund.
Sedan började den italienska, alldeles underbara matresan. Allting så fantastiskt gott. Och Stolen satte skruv på hela måltiden. Att sitta skönt är faktiskt en ofta underskattad del i en god måltid. Efter denna underbara tillställning har jag letat med ljus och lykta efter Stolen. Den liksom glasen kändes som något som jag var tvungen att ha i min ägo, för att låta livsnjutaren i mig få sitt lystmäte. Jag mailade till slut till restaurangen som var behjälplig. Eames och Saarinen hade designat Stolen som heter "Organic chair". Jag hittade den online. 2000 dollar. Huuuu!!! Nog för att jag tycker man kan spara ihop till fina möbler i hemmet. Men 2000 dollar för EN stol! Det ÄR för mycket. Sedan hittade jag ett ställe som gjorde kopior - bra kopior trodde jag, men jag tänkte ändå bara köpa en först för att testa. Men stället låg i USA och levererade inte till lilla svedala. Och så igår. En kär bloggkompis var här på lunch. Hon tipsade mig om "Designers revolt", en sajt där man kan köpa bra kopior av designprylar. De levererar till Sverige. Jag kikade in där så fort min gäst åkt hem. Där fanns Stolen! Fortfarande inte billigt. Verkligen inte. Men ändå möjligt att spara ihop till. Lycka lycka lycka!!!  Nu kan vi fördjupa våra egna måltider till perfektion. Eller måltider och måltider. Jag kan för min del tänka mig att sitta i stolen och bara dricka ett glas rött och prata hela natten. Med sådana stolar finns risk för att sömnen kommer att bli lidande. Längtar tills jag har fått ihop kosingen som krävs.

Följ länken så förstår ni.

http://www.designersrevolt.com/en/product/Saarinens_Organic_Chair-Red_Fabric_Telldal-CH7201-SW009-T501.php

Godmorgon

Halv sex hör jag rösten: Mmmm Mmmmm Mmmmm - med en uppåtgående uppfordrande ton.
Jag låtsas först att jag inte hör. Att rösten ska tystna så att jag kan glida tillbaks in i sömnen.
Men det händer inte. Jag väntar litet till.
Så säger en mörkare röst på min andra sida: Testa att ge honom litet mat.
(Den mörka rösten har full tilltro till mina brösts magiska förmåga att tysta de mest envisa, morgonpigga gnäll.)
OK. Jag testar. Hoppas att jag ska se de där vackra ögonen stängas ju fullare magen blir. Somna i paltkoma. Men allt som händer är att han tittar glatt på mig, och när jag lägger mig ner igen efter att ha gett honom en del av det han vill ha, fortsätter han att gnälla.
Bara att kämpa sig upp. Pappan gick upp igår morse, så det enda rättvisa är att jag går upp idag.
Nu sitter jag här med mitt te. Han ligger i babygymmet och snurrar omkring, väntande på att snart kunna krypa. Lycklig varje gång jag tittar dit och pratar med honom. Lyckan smittar.
Godmorgon världen!

Matdag

Dagen har gått i matens tecken.

Vi lagade köttpuré åt sonen. Såg hemskt grå och trist ut - ungefär som kattbajs. Men så mycket smakrikare och godare än de där burkarna man ändå köper då och då.

Jag har sett en film - i portioner. Nu ser jag slutet. Själv. På kvällen. Jag vet att jag kommer att vara helt stenad av trötthet imorgon. Men åt helvete med tröttheten. Ibland måste man ha egostunder. Filmen jag ser är Julie/Julia. Inspirerande film - om man gillar att laga mat. Och aptitretande. Jag störde mig först på att Meryl Streep pratade otroligt tillgjort. Som en operasångerska utan att vara det. Men så kikade jag på ett klipp  med Julia Child herself... Och tanten pratade verkligen sådär lustigt. Alldeles underbart skruvat.

På eftermiddagen gick jag och sonen en promenad. Jag gick och han sov. Perfekt tillfälle att lyssna på Ipoden. Idag lyssnade jag på Stil - där man pratade om mat och mode. Kan man klä sig så att gästerna äter mer? Enligt en vetare där så kan man det :-)

Till middag lagade vi en märklig rätt från Nigella Lawson - köttfärs, tomater, kokta ägg - kryddat med kryddpeppar och inbakat i smördeg. Mycker konstigt och faktiskt mycket gott.

Och nu sitter jag som sagt och ser klart en film om Julia Child. Tror bestämt jag måste skaffa "Det goda franska köket". Vad kunde vara mer rätt åt en frankofil och matglad kvinna?

10 snabba om mig...

Drink: Mojito

Skrattar åt: Americas funniest homevideos.

Klädesplagg: sjalar.

Drömbil: vill ha en stor bil, men det är ju tyvärr inte så miljövänligt.

Mat: Sashimi med goda tillbehör.

Favoritkock: Leila för hennes enkla och goooda recept.

Tröttnar aldrig på: Massage + trädgårdsarbete.

Äter inte: hjärna.

Vill åka: New York, Italien, Paris, Skottland, Cornwall... u name it.

Oväntad merit: har hög smärttröskel.... men om det kan klassas som en merit vete katten. Är nog mest bara praktiskt.

Status 110420

Doft: Au naturel.  


Läppar: Lipglass från MAC i Lady Gaga II

Låt: Nyss så träffa jag en krokodil...
Humör: Trött och lustfylld. Sugen på att göra något kreativt.

Likhet eller jämlikhet...

Jag har aldrig tidigare i mitt liv funderat särskilt mycket kring jämställdhet eller feminism. Oengagerat kan tyckas - men jag har engagerat mig i andra saker. Hur som helst så har jag inte stört mig särskilt mycket på det. Men!... Så blev jag gravid. Och då började jag märka vissa saker...Lika arbete på lika villkor. Det vill vi ju ha. Och samma lön för samma arbete. Det vill vi också ha. Självklart. Men vad innebär lika villkor? Om en gravid kvinna söker få nedsatt arbetstid och bli sjukskriven på grund av foglossningar eller illamående så heter det att "det är ingen sjukdom att vara gravid". Så... för att få lika lön och arbete på lika villkor så måste vi vara lika? Kvinnan ska köra på som vanligt, trots att en graviditet är en total omvälvning fysiskt och psykiskt. (Jag har för övrigt hört dem som haft teorin att om en man hade haft samma smärtor och besvär av andra orsaker så skulle det självklart vara ämne för sjukskrivning - men det är ju något vi aldrig kan få bevis för.)

Sedan får man barn och det där med skillnader blir igen en het potatis. Många vill sudda ut skillnaderna mellan killar och tjejer. "Killar ska kunna ha rosa likaväl som tjejer och vice versa" Kan en pojke ha rosa kläder? Ja. Det är klart han kan. Jag tycker inte att det i sig är något problem alls. (Däremot tycker jag det är bekvämt att kunna se vad det är för kön på en bebis med kläder på.) Så funderade jag på varför det verkar så laddat. Vad är grejen med att tycka att det är OK att tjejer och killar har olika kläder? Skulle det på något sätt befästa oattraktiva könsroller? (Återigen tycker jag mig läsa mellan raderna, att jämlikhet = likhet.)

Det finns också mycket olika åsikter om det här med mammor och pappor. Vem som är bäst på att ta hand om barnet etc. En forskare, Annika Dahlström, har presenterat vad som låtit som fakta  kring könsskillnader i hjärnan. Vad män respektive kvinnor kan - inte kan. Dessa "fakta" verkar för övrigt vara väldigt dåligt underbyggda. Hennes yttranden är inget jag befattat mig med. Det som jag tyckt varit intressant är den reaktion hennes påståenden väckt. Och alltid väcks så fort man börjar tala om att män och kvinnor skulle vara olika. Yttranden om eventuella olikheter i hjärnan är verkligen en brännhet potatis. Jag är inte påläst i ämnet. Men jag tycker att det vore konstigt om vi var helt lika - vi har ju olika kroppar i övrigt, så varför inte vissa olikheter även i hjärnan? Och vad sjutton spelar det för roll? För min del är problemet när dessa eventuella skillnader värderas olika. Att det "manliga" skulle vara mer värt än det "kvinnliga". Resultatet blir ofta knäppt nog att kvinnan ska vara jämlik -  men på mannens villkor. Och tyvärr är det en hel del kvinnor som resonerar så - precis som om vi måste bevisa något. Följden blir inte så rolig alla gånger. Det är väl för sjutton inte jämställdhet när man som höggravid exempelvis tvingas resa långväga till jobbet fast man är ofantligt trött och har sjukt ont? Eller när man förväntas kunna prestera precis som vanligt fast hjärnan är sprängfull av hormoner och man knappt minns namnen på sina kollegor? Eller när man tvingas fortsätta med jobb där tunga lyft och många timmar i stående ställning är en del? Och att vilja att samhället ska ta hänsyn till detta är ta mig fan inte ojämlikhet eller bekvämlighet utan handlar om respekten för den kvinnliga kroppen.

Så  vad vill vi ha? Jämlikhet eller likhet?

Underbart!

Gissar att boken är underbar. Bloggen är det quand même. Vill ha!!!

Saker man vill ha...

Ute blåser det som värsta stormen. Meningen var att vi skulle ta en promenad - men N somnade under amningen. Så nu sitter jag här i soffan och tar mig inte härifrån :-) Degen som jag satte får mannen baka ut - vilket ger honom en paus i jobbet. Han ser inte ledsen ut för det ;-) Mamis nöje sådana här stunder, förutom att njuta av lillgrabben, är att surfa. Då kan man hitta saker man vill ha. Många saker....

 

Vackra kuddar från DAY Home t ex.

Drömmar

Sedan N lade sig igår vid sjusnåret har han vaknat x antal ggr för amning/trygghet. (Jag vägrar tro att han egentligen har behov av att amma så ofta. Trygghet däremot har han behov av. Funderar en del på om en skakig start i livet kan medföra extra trygghetsbehov.... Men det är en annan historia) Hur som helst så lämnar livet sig ganska bra åt att fantisera kring sådant man vill göra när N blir äldre och kan tillbringa natten/några nätter hos farmor... Åka till Frankrike är en sådan sak.

Åh, tänk att spankulera omkring i Paris. Dricka un peu du vin rouge. (Eller blanc. Jag är inte knusslig.)
Kika in på något antikvariat och köpa sig en bra roman. Sitta på ett kafé och försöka läsa romanen - och leka fransk intellektuell en liten stund...
Köpa vackra kläder. Titta på vackra kläder.
Promenera längs Seine.
Åka upp i Eiffeltornet och dricka champagne med min älskade.

 Eller....

promenera längs lavendelfält.
Cykla upp och nerför provences kullar.
Bo på något litet auberge i någon liten by.
Eller ännu bättre hyra sig en liten cabagnon där vi kan gömma oss för världen. (Något jag för övrigt gjorde en gång. Med fel man i o f sig. Det spelade mindre roll då; han gick ner till byn och målade på dagarna och jag promenerade i kullarna och läste Jung. Det var tider det. Av förhållandet blev intet. Och tack och lov för det. Men trevligt hade vi, den veckan.)

Drömmar om Frankrike livar upp en trött moder.
Hoppas vi får sova litet mer natten som kommer.

Vett och etikett.

Kanske är jag överdrivet nojjig. Men NEJ! Jag ska inte be om ursäkt för att jag inte vill att N ska bli sjuk än. En sjuk bebis är inte roligt. Och definitivt inte när det är RS-tider. En liten tjej vi känner har dragit på sig det förhatliga viruset och det finns ju roligare saker att ägna sig åt än att ligga på sjukhus med sitt barn. Det var såpass längesedan vi träffade dem att det inte ska vara någon risk att vi blivit smittade längre. Däremot har vi träffat andra barnfamiljer - där barnen (åtminstone det ena) var sjukt. Även pappan lät misstänkt hes... Så. Är det bara jag eller hör det inte till vanligt hyfs att tala om ifall man själv eller ens barn är sjuka när man bjuder hem en bebis-familj? Det gjorde inte denna familj -och jag gissar att tanken var (om det fanns någon tanke över huvud taget) att "hon kan ju inte skydda honom i all evighet - och det är ju bara en förskylning". Jotack. Jag vill själv bestämma om min son ska träffa sjuka personer. Även om det bara är "en liten förskylning". RS hos alla andra än bebisar ser ut som en vanlig förskylning och verkar då ganska odramatiskt. Hos en bebis kan det få jättejobbiga konsekvenser.
Där och då var jag för trött och less på saker och ting för att orka säga till. Vi var ju redan där liksom. Till slut sade jag väl något i stil med att: Jaha, då får vi se om N får sin första förskylning om en vecka."
"Ja." blev svaret. Inget mer.
Jag betackar mig.

Trött

Så trött idag. Sonen äter varannan timme på natten. Ibland litet mindre ibland mer. Inatt var egentligen en hyfsad natt. Men ändå... Jag är skittrött. Han vaknade imorse kl 5 - fick mat. Somnade om. Mat igen vid 6 och somnade om då också. vaknade igen vid 7 och var pigg. Då fick han gå till pappa som går upp då - så får jag sova litet ostört fram till 9 när pappa börjar jobba. Livet med en bebis är galet, hysteriskt, tokjobbigt och alldeles ljuvligt!

Närvaro

Efter att Johan varit sjuk tre dagar mår han nu bättre. Nu kan han avlösa mig igen, med sonen. Det är underbart med ett barn och samtidigt blir man alldeles slut. Ibland får jag dåligt samvete när jag känner att jag hellre surfar eller gör något annat än att vara med sonen. Men man är inte mer än människa, och att hela dagarna bara göra babysaker kan bli litet tröttsamt hur mycket man än älskar sitt barn. Men så lyssnade jag på Owe Wikströms "Långsamhetens lov" - (ljudbok är ett hett tips för övrigt, för barnbärande mammor och pappor) - och fick en tankeställare. Var i nuet. Välj bort allt utom en sak. Gör den enda saken med närvaro och fokus. Den får då mer innehåll och upplevelsekvaliten blir en annan. Jag bestämde mig för att göra precis det. Att leka bebislekar och att bära ett skrikande barn fick plötsligt en annan ro över sig, när jag inte tänkte på disken på bänken, tvätten som behövde tvättas, posten som jag ännu inte hämtat etc. Ro. Det är såhär man borde leva alltid.

Nyår och fyrtioårsmiddag

Nytt år. Nyåret firades med pompa och ståt.... Nae, inte riktigt. Med en tvåmånaders son var jag inte upplagd för något större partaj. Men mysigt var det ändå. Johan fyllde fyrtio och det firades med mumsig mat: getosttimbal till förrätt. oxfilé och potatisgratin med kantareller till huvudrätt samt chokladcreme med olivolja och flingsalt till efterätt. Svärmor var här. Resten av la famiglia träffar vi senare och firar med då. Lyckat blev det. Fyrverkerier fick vi alldeles gratis - det blir så när man bor med en hejdundrande utsikt. Johan blev tokglad för sina presenter. Undertecknad tog sig små tupplurer mellan måltiderna tillsammans med sonen och det hela var gemytligt och trevligt. Däremot var vi rätt trötta dagen efter som sig bör efter en trevlig fest.