Närvaro

Efter att Johan varit sjuk tre dagar mår han nu bättre. Nu kan han avlösa mig igen, med sonen. Det är underbart med ett barn och samtidigt blir man alldeles slut. Ibland får jag dåligt samvete när jag känner att jag hellre surfar eller gör något annat än att vara med sonen. Men man är inte mer än människa, och att hela dagarna bara göra babysaker kan bli litet tröttsamt hur mycket man än älskar sitt barn. Men så lyssnade jag på Owe Wikströms "Långsamhetens lov" - (ljudbok är ett hett tips för övrigt, för barnbärande mammor och pappor) - och fick en tankeställare. Var i nuet. Välj bort allt utom en sak. Gör den enda saken med närvaro och fokus. Den får då mer innehåll och upplevelsekvaliten blir en annan. Jag bestämde mig för att göra precis det. Att leka bebislekar och att bära ett skrikande barn fick plötsligt en annan ro över sig, när jag inte tänkte på disken på bänken, tvätten som behövde tvättas, posten som jag ännu inte hämtat etc. Ro. Det är såhär man borde leva alltid.