Den stora tröttheten

Inatt var en kass natt - ur sömnhänseende. Gick och lade mig - antagligen för tätt inpå middagen. En vild bebis i magen som trycker upp sig mot revbenen (busunge!), halsbränna, oro för bebis - en oro som jag inser kommer att vara resten av livet som späddes på av att vi lyssnade på Karlavagnen. Programmet igår handlade om sorg - och så många som ringde in hade förlorat ett barn. INTE vad man ska lyssna på när man är höggravid. Till slut gav jag upp och gick upp och såg på TV tillsammans med glass och chokladsås. Idag är jag nästan medvetslös av trötthet.

Lång dag

Började dagen med barnmorskebesök. Alla kontroller och värden OK. Skönt. Sedan lunkade jag sakta till en pressbyrå och tog en välbehövlig kexchoklad - så att jag skulle orka ta mig till en restaurang för att äta lunch ;-) Sedan var jag redo för litet trevlig shopping. Ett läppstift, skor, en tröja och en scarf blev det. Skatteåterbäring är inte så dumt! Sedan bussen hem och tillbaks till stan igen på kvällen för föräldrautbildning. Nu är jag helt slut!

Lördag

Väldigt konstigt väder idag. Ösregn. Litet sol. Ösregn. Litet sol. Ösregn..... etc.
Planen var att åka in till stan och strosa litet. Men vet inte riktigt vad vi står ut med vädermässigt.... Misstänker att det inte kommer att komma så många fler tillfällen för att gå på stan inom den närmsta tiden. Om inte för något annat så för att jag inte orkar gå så mycket nu. Fast det är olika olika dagar. Igår kändes det som att jag hade en enda lång sammandragning hela dagen. (Barnmorskan påstod att sammandragningarna nu bara varar små korta stunder. Jag tror hon ljuger! ;-) ) Í förrgår hade jag världens energi hela dagen, fast jag sovit kasst.
Bebis sparkar och rumlar runt därinne, och borrar sig neråt känner jag. Men hoppas att den inte kommer riktigt än. Får gärna vänta ett par veckor till - men inte fem! (Tänk om den inte behagar komma ut förrän i v. 42!, jag bävar.)

Ensam hemma

Ensam hemma en måndagkväll.
 Vad gör man då?
 Bakar kladdkakemuffins och ser en mysfilm.
(Burken fick vara med på bilden för att den är fin.)

Höstbrasa

Hösten är här nu. Så ruggigt ute och fruset inne.

Vi tar emot hösten med öppna armar och tänd kamin.

Sämre kan man ha det.

Ett underverk

Bloggar väldigt litet nuförtiden. Men jag misstänker att behovet kommer att öka, eftersom vi nu snart får tillökning och jag kommer att vara hemma. Den 10/10 väntas den lille/lilla titta ut. Det känns just nu som att den håller på att fixera sig- väldig aktivitet neråt bäckenet vissa dagar. Smärtsamt är det. Hugger och ilar. Men mysigt ändå. För snart kommer vårt barn till världen. Ett barn som vi väntat länge på. Jag tror inte att man älskar sitt barn mer för att man väntat länge på det. Men jag tror, absolut, att man uppskattar graviditeten mer oavsett krämpor. För har man längtat och hoppats och blivit besviken tillräckligt länge vet man att det verkligen inte är något man kan ta för givet. Jag tror att vi alla förundras över livets mysterium. Men de flesta av oss behöver aldrig reflektera över att det inte skulle vara möjligt att få uppleva det - och det gör något med en som inte går att förstå om man inte varit där själv.

Graviditeten som sådan har gått upp och ner för mig med krämpor av olika slag. Men det har varit alldeles hanterbart - om man anpassar sig och lyssnar på sin kropp. De dagar jag kört litet för hårt och jobbat mer intensivt än vanligt - så har dagen efter mest blivit en transportsträcka från sängen till soffan, i någon slags dvala. Mitten av graviditeten var helt klart bäst ur den aspekten.
Nu har tröttheten tagit över igen. Jag är arbetslös från och med 1/9 - vilket i vanliga fall kanske skulle oroa mig. Men nu ser jag det mest som tur. För jag har pendlat till Falköping från Göteborg i mitt jobb - och det hade bara varit för mycket i nuläget. Vet inte hur jag skulle löst det - eftersom sjukkassan inte sjukskriver för en graviditet, hur som helst. Man är ju inte sjuk tycker de. (Vilket gör mig heligt förbannad. För allt handlar ju inte om att man antingen är sjuk eller frisk. Människan är väl för sjutton inte så svartvit ändå? Att förebygga och undvika stress är ju en viktig del i en graviditet - både bra för mamman och för barnet. Men förebyggande vård existerar inte i myndighetsutövningen. Utan har man en normal graviditet, så blir man inte sjukskriven - även om man har 5 timmars restid/ dag - de dagar jag åkte både fram och tillbaka samma dag.) Men det är ju ingen idé att hetsa upp sig över detta nu. Utan glädjas åt det lilla underverket som sparkas i min mage! Allt annat är ju i slutändan betydelselöst.