Matdag

Dagen har gått i matens tecken.

Vi lagade köttpuré åt sonen. Såg hemskt grå och trist ut - ungefär som kattbajs. Men så mycket smakrikare och godare än de där burkarna man ändå köper då och då.

Jag har sett en film - i portioner. Nu ser jag slutet. Själv. På kvällen. Jag vet att jag kommer att vara helt stenad av trötthet imorgon. Men åt helvete med tröttheten. Ibland måste man ha egostunder. Filmen jag ser är Julie/Julia. Inspirerande film - om man gillar att laga mat. Och aptitretande. Jag störde mig först på att Meryl Streep pratade otroligt tillgjort. Som en operasångerska utan att vara det. Men så kikade jag på ett klipp  med Julia Child herself... Och tanten pratade verkligen sådär lustigt. Alldeles underbart skruvat.

På eftermiddagen gick jag och sonen en promenad. Jag gick och han sov. Perfekt tillfälle att lyssna på Ipoden. Idag lyssnade jag på Stil - där man pratade om mat och mode. Kan man klä sig så att gästerna äter mer? Enligt en vetare där så kan man det :-)

Till middag lagade vi en märklig rätt från Nigella Lawson - köttfärs, tomater, kokta ägg - kryddat med kryddpeppar och inbakat i smördeg. Mycker konstigt och faktiskt mycket gott.

Och nu sitter jag som sagt och ser klart en film om Julia Child. Tror bestämt jag måste skaffa "Det goda franska köket". Vad kunde vara mer rätt åt en frankofil och matglad kvinna?

10 snabba om mig...

Drink: Mojito

Skrattar åt: Americas funniest homevideos.

Klädesplagg: sjalar.

Drömbil: vill ha en stor bil, men det är ju tyvärr inte så miljövänligt.

Mat: Sashimi med goda tillbehör.

Favoritkock: Leila för hennes enkla och goooda recept.

Tröttnar aldrig på: Massage + trädgårdsarbete.

Äter inte: hjärna.

Vill åka: New York, Italien, Paris, Skottland, Cornwall... u name it.

Oväntad merit: har hög smärttröskel.... men om det kan klassas som en merit vete katten. Är nog mest bara praktiskt.

Status 110420

Doft: Au naturel.  


Läppar: Lipglass från MAC i Lady Gaga II

Låt: Nyss så träffa jag en krokodil...
Humör: Trött och lustfylld. Sugen på att göra något kreativt.

Likhet eller jämlikhet...

Jag har aldrig tidigare i mitt liv funderat särskilt mycket kring jämställdhet eller feminism. Oengagerat kan tyckas - men jag har engagerat mig i andra saker. Hur som helst så har jag inte stört mig särskilt mycket på det. Men!... Så blev jag gravid. Och då började jag märka vissa saker...Lika arbete på lika villkor. Det vill vi ju ha. Och samma lön för samma arbete. Det vill vi också ha. Självklart. Men vad innebär lika villkor? Om en gravid kvinna söker få nedsatt arbetstid och bli sjukskriven på grund av foglossningar eller illamående så heter det att "det är ingen sjukdom att vara gravid". Så... för att få lika lön och arbete på lika villkor så måste vi vara lika? Kvinnan ska köra på som vanligt, trots att en graviditet är en total omvälvning fysiskt och psykiskt. (Jag har för övrigt hört dem som haft teorin att om en man hade haft samma smärtor och besvär av andra orsaker så skulle det självklart vara ämne för sjukskrivning - men det är ju något vi aldrig kan få bevis för.)

Sedan får man barn och det där med skillnader blir igen en het potatis. Många vill sudda ut skillnaderna mellan killar och tjejer. "Killar ska kunna ha rosa likaväl som tjejer och vice versa" Kan en pojke ha rosa kläder? Ja. Det är klart han kan. Jag tycker inte att det i sig är något problem alls. (Däremot tycker jag det är bekvämt att kunna se vad det är för kön på en bebis med kläder på.) Så funderade jag på varför det verkar så laddat. Vad är grejen med att tycka att det är OK att tjejer och killar har olika kläder? Skulle det på något sätt befästa oattraktiva könsroller? (Återigen tycker jag mig läsa mellan raderna, att jämlikhet = likhet.)

Det finns också mycket olika åsikter om det här med mammor och pappor. Vem som är bäst på att ta hand om barnet etc. En forskare, Annika Dahlström, har presenterat vad som låtit som fakta  kring könsskillnader i hjärnan. Vad män respektive kvinnor kan - inte kan. Dessa "fakta" verkar för övrigt vara väldigt dåligt underbyggda. Hennes yttranden är inget jag befattat mig med. Det som jag tyckt varit intressant är den reaktion hennes påståenden väckt. Och alltid väcks så fort man börjar tala om att män och kvinnor skulle vara olika. Yttranden om eventuella olikheter i hjärnan är verkligen en brännhet potatis. Jag är inte påläst i ämnet. Men jag tycker att det vore konstigt om vi var helt lika - vi har ju olika kroppar i övrigt, så varför inte vissa olikheter även i hjärnan? Och vad sjutton spelar det för roll? För min del är problemet när dessa eventuella skillnader värderas olika. Att det "manliga" skulle vara mer värt än det "kvinnliga". Resultatet blir ofta knäppt nog att kvinnan ska vara jämlik -  men på mannens villkor. Och tyvärr är det en hel del kvinnor som resonerar så - precis som om vi måste bevisa något. Följden blir inte så rolig alla gånger. Det är väl för sjutton inte jämställdhet när man som höggravid exempelvis tvingas resa långväga till jobbet fast man är ofantligt trött och har sjukt ont? Eller när man förväntas kunna prestera precis som vanligt fast hjärnan är sprängfull av hormoner och man knappt minns namnen på sina kollegor? Eller när man tvingas fortsätta med jobb där tunga lyft och många timmar i stående ställning är en del? Och att vilja att samhället ska ta hänsyn till detta är ta mig fan inte ojämlikhet eller bekvämlighet utan handlar om respekten för den kvinnliga kroppen.

Så  vad vill vi ha? Jämlikhet eller likhet?

Underbart!

Gissar att boken är underbar. Bloggen är det quand même. Vill ha!!!

Saker man vill ha...

Ute blåser det som värsta stormen. Meningen var att vi skulle ta en promenad - men N somnade under amningen. Så nu sitter jag här i soffan och tar mig inte härifrån :-) Degen som jag satte får mannen baka ut - vilket ger honom en paus i jobbet. Han ser inte ledsen ut för det ;-) Mamis nöje sådana här stunder, förutom att njuta av lillgrabben, är att surfa. Då kan man hitta saker man vill ha. Många saker....

 

Vackra kuddar från DAY Home t ex.