Föräldraskapsfunderingar

Vår son anlände för några veckor sedan. 18/10 närmare bestämt. Sedan dess är livet upp-och-ner. Att bli förälder är så mysigt samtidigt som det är en smärre chock. Gick inte att föreställa sig hur intensivt det är. Är jag ensam hemma med honom får jag vara glad om jag hinner öppna posten. Oftast blir det inte av förrän till kvällen när hans pappa kommer hem. Sova.... sova, sova, sova. Åh den som fick göra det. Så länge som kroppen ville. Det hade varit fullkomligt underbart! Men det kommer ju så småningom. Undrar hur länge det kommer att dröja innan han sover natten igenom. Eller bara vill upp och äta en gång. Just nu är det ca 3-4 gånger/natt han vill äta. Pust! Men mysigt är det ju :-) Men kanske ännu mysigare om man inte satt och halvsov över honom när han äter... ;-)